snurrar snurrar tappar och mår illa. Paniken sprider sig och biter innanför skinnet hela tiden. Tider att passa, människor att hålla reda på, nya människor, chema att lära sig, intryck, hålla vid liv eller döda, nytt nytt nytt men ändå samma eviga vanliga. 

 

 

Jag fick den lärare jag helst av allt - allt på denna jord, i helvetet, i himelen - ABSOLUT inte ville ha. 

Jag har en handstil som är sämre än den jag hade i trean.

Jag har kondition som en amerikanare.

Jag känner mig oälskad. 

Och jag har prestationsångest.

 

Skolfoto imorgon också..... finnigt ansikte, GREAT. Fin hårfärg har jag iallafall.. 

 

Jag vet att man inte ska ha såna fördomar efter första dagen men jag står inte ut. Jag skrattar och pratar så mycket jag kan för att försöka tänka positivt. 

 

Och nu är det så här att jag vet om att det här är bara början. Att det blir värre. Att denna ''lilla'' ångest är bara en bråkdel av den jag kommer få nästa år i vårterminen. Nationella prov, slutbetyg, jobbjobbjobb.... NEJ! orkar inte.

 

Men, Bara att bita ihop. Gå dit dag för dag och knyta nävarna hårdare och hårdare. 

 

 

 

Jag är grym