Att känna en doft som väcker minnen. Doften som präglats in i hjärnan som min favorit. Att påminnas om sanningen. Att vakna upp och inse att doften jag känner VAR min verklighet men som nu är min dröm. Att plocka bort alla saker som kan påminna mig ännu mer om sanningen. Att ligga ensam i sängen och be böner om att saker inte skulle gått fel. Att sakna någon in i benmärgen. Att veta att det enda jag är tvungen att göra är att gå vidare. Att vara glad för att dölja. Att finnas där för mina kära.